Leta i den här bloggen

onsdag 27 april 2011

Är jag månne självgod?

Jag fick frågan på facebook. Frågaren i fråga var inte tydligare än så, men jag tror att frågan ställdes av två orsaker, nämligen:
Orsak 1: Att antalet bilder föreställande mói är många.
Orsak 2: Att ironi inte alltid framkommer i text.

Ska försöka ge mig själv och frågaren ett svar på: Är jag månne självgod?
Betydelsen av ordet självgod är: förträfflig i egna ögon, självbelåten, självtillräcklig, egenkär, egenrättfärdig, överlägsen, inbilsk, von oben, egotrippad, egoistisk och självisk. Svaret kommer att baseras på innebörder av dessa samt på de ovanstående två antaganden som jag har gjort utifrån kommentarer från frågaren.

1: Jag lägger ofta ut bilder på mig själv på facebook samt i bloggen. Bilderna är uteslutande till min fördel i jämförelse med verkligheten. Orsaken är vanans makt. 2006 skaffade hanen photoshop och sedan dess har jag införlivats i tron att jag har ett photoshopat yttre (blir ibland påmind om det motsatta). Varför alla bilder? kan man ju fråga sig. Många orsaker även här. Troligen ett visst mått av självgodhet, om innebörden av självgod kan kan vara att jag gillar bilder där jag alltså har bra vinklar. Vidare har jag upptäckt att mina "klart jag har't-inlägg" (längesedan nu) ger många läsare av bloggen, vilket ger en form av tillfredställelse. (1143 sidvyer från t.ex. USA sedan jag startade bloggen i september 2010, känns helt enkelt ... märkligt och kul) Ytterligare en skvätt självgodhet med andra ord. Å andra sidan ogillar jag starkt bilder av mig där jag inte är till min fördel. Förekommer sådana bilder tar jag bort taggen, raderar så gott det går och vill inte kännas vid dem. Det utesluter således kriterierna, förträfflig i egna ögon, självbelåten, självtillräcklig och egenkär.

Jag gillar alltså när många människor läser min blogg ... men inte tillräckligt mycket för att vilja bjuda på mer privata snaskigheter m.m. som givetvis skulle ge fler läsare (som i fallet med t.ex. det här inlägget). Jag anar att det finns fler sätt, men jag vill inte heller göra sånt som känns förödmjukande eller löjligt.  

2: Jag tror att frågaren i fråga har läst ironiska rader från undertecknad som sanningar. Sanningen är den att jag ganska ofta är ironisk. Varför? kan man då fråga sig. Vanans makt även här. Jag är född 1971 och var således ung och poppig när Hassangänget var som hetast, och liksom mr Schyffert kanske jag också har fastnat i den tiden när det gäller just ironi (nu är ju detta en klä-blogg och jag vill påpeka att detta inlägg är ett undantag samt att jag inte har fastnat i min klä-stil från den tiden i livet ... skrev hon själbelåtet ...). Borde jag vara tydligare när jag uttrycker mig ironiskt? Kanske - men det vill jag inte. Hela poängen går förlorad då ju. Så näe, inga :-) i fortsättningen heller. Själviskt?

Egenskaperna, egenrättfärdig, överlägsen, inbilsk, von oben, egotrippad och egoistisk är inte särskilt beskrivande för min personlighet, även om jag har en skvätt av alla samt små doser av alla de sju dödssynderna med ojämna mellanrum.

Så svaret på frågan: Är jag månne självgod? torde bli:

...

Ja, till viss del.

... så här: En bildkavalkad där jag är till min allra mesta fördel (trumvirvel).


Vissa av bilderna (de där jag har en svart catsuit) är fotade av Maria. Annars är det hanen, Thomas Gradin och Robin Nilsson som står för att min beskärda del av självgodhet ska kunna tillgodoses.

Kuriosa: Det mest lästa blogginlägget enligt historiken är för övrigt detta: http://ulla-marie.blogspot.com/2010/09/jag-och-ida-sjostedt-ba.html. Har ingen gissning kring varför.

8 kommentarer:

  1. motfrågan blir ju om självgodhet är något negativt? (jantelagen känns ju som lite omodern)

    SvaraRadera
  2. Varför frågar någon en annan människa om den är självgod? Undrar om den person som skrev frågan, ens orkar läsa svaret? Och om personen orkar läsa, så undrar jag om personen har förmåga att reflektera över vad som står där?
    Näe...
    Det är som bekant synd om människorna...
    Ha de U-M och fortsätt bju på dig själv du!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker du är en färgklick i den grå vardagen. Giller däg ja.
    Ingemar

    SvaraRadera
  4. Jag som inte gillar kläder läre ändå läsa din blogg.
    Det vet du!
    Frågaren är nog bara förvirrad.
    Mera bilder på UM på nätet!
    Snart är det maj, så då ska vi göra slag i saken med badkaret på en åker som kommer till allmän beskådan 2012!
    Wooohooooooooooooooooo!!

    SvaraRadera
  5. Bästa Ulla-Marie,

    Självgod?! Det räcker med att läsa ”Om mig” i din blogg så förstår man ju att detta är en person som inte är självgod. Vad gäller bilder på dig själv så ligger ju det i sakens natur när man driver en klädblogg. En sak är säker och det är att världen hade varit bra mycket roligare om vi alla till mans/kvinns vågade bjussa på oss så som du gör.

    SvaraRadera
  6. Lapar i mig för fullt här ...

    SvaraRadera
  7. Ja, det är svårt att få folk att förstå det här med ironi. Funkar inte alls här i Skåne t ex.

    Skönt då att man kan läsa den här bloggen och komma hem till Byn ibland och ironisera loss bland jämlikar!

    SvaraRadera