Smakråd - en hobby of mine.

Eller ... smak och smak? Det är tveksamt huruvida jag borde utgöra smakråd då jag är väldigt svag för tacky, bad taste och pråligt, men jag älskar ”ska jag ha den eller den-frågor”. Redan som liten brukade jag vara med mamma när hon skulle klä sig för … ja, oftast var det begravningar eftersom mina föräldrar sällan gick på fest, men även skolavslutningar osv. Fortfarande får mamma en klänning varje gång jag är i Italien och det börjar snart likna en kollektion. Här är den senaste.  

Och fler som skänker mig den äran är bl.a. Susanne. När hon nog tycker att jag har ugglat på min kammare tillräckligt brukar hon locka med modevisning. Jag har min modevisningsplacering i en av deras soffor och går all in för att tycka till om varje söm.  

Min syster och jag har alltid haft ett gemensamt klädintresse även om våra stilar skiljer sig avsevärt. Senast igår skickade hon en "den eller den-fråga". Roligt! Jag vet vad hon gillar/inte gillar trots att vi tantar till oss, ändrar smak, kroppar och livsstil. Här en bild från den dagen då hon blev fru.

Foto: mr Erik Lind

Snygg-Äva från Göteborg brukar skicka mms på olika alternativ. Släpper gärna allt jag gör just då bara för att få tycka, men hon brukar be mig att linda in svaren i rosa fluff och inte vara så brutalärlig.

Foto: Marianne
Häromkvällen fick jag den glammiga frågan ”Ska på fest i Marrakech. Vad tror du om den här?”. Fest i Marrakech – vad säger man? Det är bara att tänka YSL och ösa på. Donnan i fråga, Åsa Brolin är en sån där glammig kvinna som inte bangar en "over the top-look" och ni ser ju - snygg. Skitsnygg.  Borde vara enkelt kan man tycka, men det blev en del mailande och stod mellan dessa två.

Även jag ser med förväntan fram emot facit. 

Stil i p1

Ungefär så här. Vad har Joni Mitchell, Taylor Swift, Dolce and Gabbana-pojkarna, Francoise Hardy, Kim Gordon och JAG gemensamt? Svarar på min egen fråga - vi är alla med i kreddiga radioprogrammet Stil i p1 under 2015.

Fredagen den 12 juni kl. 10:03 är det sannolikt att SUSANNE LJUNG kommer att nämna mitt namn i radio. Kanske kommer Sverige att avstanna á la Ingemar Stenmarks glansdagar, kanske får jag ett eget parfymmärke eller så blir det 12 läskiga minuter? 

 

Det hände sig i början av mars att ett 08-nummer dök upp i displayen. Jag trodde att det var en försäljare, men det visade sig vara en urtrevlig, kunnig (såklart) och sannerligen ödmjuk reporter vid namn Erik Sjölin från det kreddiga radioprogrammet, Stil i p1. Han frågade om det var jag som hade "den där bloggen, Dude Looks Like a Lady". Jag svarade ja. Han ville göra en intervju. Jag svarade ja på det också och trodde att intervjun skulle ske via telefon eller kanske i samband med nån Stockholmsvistelse, men icke. Han reste med SJ och X-trafik till Edsbyn. Jättekonstigt. Och jätteroligt. Där satt han och berättade om Susanne (Ljung's) katt liksom.

Det är såklart ovärdigt och över-ivrigt att flagga för dessa tolv minuter i radio tre veckor innan de sänds, men malligheten pyser över kanten så jag lastar av en skvätt. Kommer sannolikt att påminna när det närmar sig.  

Den dekadenta bokcirkeln

I likhet med andra 44-åriga kommuntanter är jag med i en bokcirkel. Det var Torun från succé-konstnärsduon torun&hjolman som för ett år sedan frågade om jag ville vara med. Med en önskan om att bli smittad av begåvning från någon av bokcirkelns journalister, konstnärer och litteraturvetare tackade jag ja. I samband med den senaste bokcirkelträffen hade jag och Torun i uppdrag att hämta upp Hjolman vid den tuffa ateljén som jag skriver om här . 

 Tuffare än Warhols Factory hävdar jag. Kan hinta om att ylande djur och kvinnor med komplicerade, växande tankar är att vänta vid höstens utställning i Bollnäs konsthall. De är förtjusande de där två. Torun i svart och Hjolman ... ja, man vet aldrig med Hjolman, men det är ofta grova kängor, skjortor och annat som andas nån sorts Viksjöforsgrunge sprungen ur en sann worker-anda. Tufft! Har ännu inte listat ut om hon är jättemedveten eller bara tuff i sitt DNA? 

 

Nedan en blurrig bild (vilket är lika bra eftersom jag inte har frågat om lov gällande publicering av vad som pågår under bokcirkelträffarna) på deltagarna (minus Eva). 

Försökte fjäska till mig lite bekräftelse från en hund som enligt ägarinnans utsago hade "integritet". Gick väl sådär, men jag fick åtminstone klappa honom.

Det är så mycket som är snyggt i bokcirkeln. Här kommer ett axplock.

 

Nästa bokcirkelträff går av stapeln i denna stuga. Också jättesnygg. Nu kanske nån vill veta vad vi läser, vilket fika som serveras eller huruvida jag har smittats av begåvning, men detta är ju en klä-blogg, så det låter jag vara osagt.

The firandet!

Det kan framstå som okritiskt, men omdömet är, häpnadsväckande/sensationellt/gudomligt gott! Så gott att jag för ovanlighetens skull blev full. Alltså full. 

 Trots denna katolskflirtande och syndiga utstyrsel somnade jag innan tolvslaget á la Askungen. 

 

 Det var inte bara champagnen som var häpnadsväckande. Tomas hade regisserat aftonen genialt med genomtänkt soundtrack och hela klabbet. Lyllo mig! 

Dom Perignon!

Nedräkning pågår. På lördag i samband med att jag och Tomas firar bröllopsdag kommer jag att dricka Dom Perignon för andra gången i mitt 44-åriga liv. Nedräkningen började i form av små lappar som mötte mig på köksbänken om morgnarna för ca en månad sedan. I rättvisans namn borde jag få häva i mig Dom Perignon lika ofta som jag antar att Claudia Schiffer och Eva Herzigova har möjlighet att göra, men I bet att de inte utnyttjar detta faktum. Höh! Hrmpf. 

Till skillnad från mig som drack med en sådan andakt sist det begav sig (i Positano 2014 då jag endast drack ett glas). Och kolla - jag passar så bra i Dom Perignon!

På söndag kanske jag är lika snygg som de här två mallgrodorna!

Kommer troligen att sitta här i likhet med 16 maj förra året då vi också drack galet god champagne, men nu har vi ett annat matbord. Ett större!

 

Nancy Cunard

... och armbanden!

Eftersom jag har underarmar á la Karl-Alfred och ådror som Rambo är mängder av armband en bra lösning då man vill dölja attributen fråga. Dessvärre är rader av armband vansinnigt opraktisk och då är jag ändå inte "known as" särskilt praktisk när det gäller mitt sätt att klä mig. Nancy Cunard kanske är den i världshistorien som bar dem bäst. Att hon klädde sig som på dessa bilder, kämpade mot rasism och var den ballaste inom kultureliten på 20-talet stärker onekligen hennes roll som Stilikon med stort S. 

Värdiga efterträdare är förstås Iris Apfel och Vintage Vixen.

 

På Vintage Vixen 's blogg finns många armbandsstudier.

Cher och kalaspinglorna!

Pax mig vara Cher!

Inga konstigheter