Jag är så fin!

Äva (hon vars kalufs syns på bilden) sade för nån vecka sedan att hon skulle gå till frisören och färga håret aprikost.

Detta hände sig ungefär samtidigt som jag började känna att Rihannarött (Rihanna som för övrigt härmade mig och Josse) fanns överallt. Ett färgbyte blev ett måste. Ville inte bli mörkare, ultrablond och silvrigt är en utopi om håret ska sitta kvar på huvudet, brunt - näe, naturlig hårfärg - va?!, rosa - lite för mycket "peace and love" för en 40-åring. Återstod då att be Äva om härmningslov - och jag fick! Kontaktade Josse på Självfallet utan större förhoppning om att den rätta nyansen skulle kunna bli verklighet ...

... men stintan (Josse dårå) lyckades. Är för närvarande kär i min egen hårfärg, i Äva och i Josse. Den sistnämnda har för övrigt också bytt hårfärg ...

Om jag hade nån anledning att göra långnäsa mot nån, vore det på sin plats att skriva det under den här bilden. Jojo. Det är inte för inte som barn ibland frågar sina föräldrar om jag ÄR häxan Surtant.

Den här bilden försökte jag skriva ut innan jag cyklade till Självfallet. Det funkade inte, men det gjorde ju inget eftersom jag fick en skitfin hårfärg ju.

 Kanske till och med finare än den (söta) surpuppans?