På jätteförekommen anledning!

Vad har hänt sedan sist det begav sig och viktigast av allt, hur har jag sett ut?!

Det har poserats så flitigt med champagne att det har resulterat i en reprimand, men vissa bilder är onekligen reprimandworthy.

Har bland annat druckit Selosse till lunch som man ju gör i Épernay.

Den som inte blir fotad av andra besökare på Musée Yves Saint Laurent är en sopa.  

 Överdriven homage?

 

Poetisk på Brasserie Lipp. 

  Och jag som bara skulle ha fina naglar den där gången i Milano blev beroende. 

 Efter flera års prat om Ålesund kom vi äntligen dit.  

Unnade Ålesundsborna konturerna av min stjärt (förlåt om det låter snuskigt).

Crawlade snyggt i smältvatten,

 vilket inspirerade Tomas till att leka Näcken.

Snyggt i Hälsingland också!

Har inte svikit katterna i Positano och kommer aldrig att göra det heller. Den där byjäveln är gravt beroendeframkallande.  

Nån gång ska jag göra ett blogginlägg där vi skålar med kypare á la fotoalbum från Kreta 1988. Den här spänstige restaurangägaren i Salerno är en ny bästis. 

 Jag har varit mysig och gullig också, oftast when lite tipsy.

 Tyvärr har jag inte ensamrätt på att vara mysig och gullig. Här kommer en gullighetskavalkad.

 Avslutningsvis kan vi väl lovsjunga Tomas senaste kostyminköp.

Hörs mer!

Hej!

Mer Positano

Vi gör vårt bästa för att tröttna på Positano, men lyckas inte. 2017 åker vi dit för sjunde gången eftersom vi inte "blev färdiga" nu heller.

Denna gång hyrde vi bil och fick fina moments, som mötet med denna stora, lilla man. Luigi Tecce! Salve!

 Ett lika roligt, men ett helt annorlunda möte med en vinproducent var detta. "I take too many selfies" förklarade den gästvänlige, Luigi Reale i Gete. Producenten till Borgo Di Gete - det svartaste rödvinet vi nånsin druckt. Bord nr 19 med Gaetano som kypare på Le Tre Sorelle är givet.

Men efter en lunch hos Gateano kan det bli mycket glädje och dyra presentinköp. 

 Gissa vilka som hade sin port mitt i den här snyggtrappan?

 Jo, vi.