På jätteförekommen anledning!

Vad har hänt sedan sist det begav sig och viktigast av allt, hur har jag sett ut?!

Det har poserats så flitigt med champagne att det har resulterat i en reprimand, men vissa bilder är onekligen reprimandworthy.

Har bland annat druckit Selosse till lunch som man ju gör i Épernay.

Den som inte blir fotad av andra besökare på Musée Yves Saint Laurent är en sopa.  

 Överdriven homage?

 

Poetisk på Brasserie Lipp. 

  Och jag som bara skulle ha fina naglar den där gången i Milano blev beroende. 

 Efter flera års prat om Ålesund kom vi äntligen dit.  

Unnade Ålesundsborna konturerna av min stjärt (förlåt om det låter snuskigt).

Crawlade snyggt i smältvatten,

 vilket inspirerade Tomas till att leka Näcken.

Snyggt i Hälsingland också!

Har inte svikit katterna i Positano och kommer aldrig att göra det heller. Den där byjäveln är gravt beroendeframkallande.  

Nån gång ska jag göra ett blogginlägg där vi skålar med kypare á la fotoalbum från Kreta 1988. Den här spänstige restaurangägaren i Salerno är en ny bästis. 

 Jag har varit mysig och gullig också, oftast when lite tipsy.

 Tyvärr har jag inte ensamrätt på att vara mysig och gullig. Här kommer en gullighetskavalkad.

 Avslutningsvis kan vi väl lovsjunga Tomas senaste kostyminköp.

Hörs mer!

Hej!

Här är jag!

So.

Edsbyn vann SM-guld

Men eftersom Edsbyn förlorade den första matchen hösten 2016 tyckte Tomas att det var så tråkigt att läsa bandyrelaterade nyheter, så han bokade en resa till Milano istället, dit vi således begav oss den sista april 2017.

Där köpte jag den här ljuvliga skpelsen på Madam Pauline Vintage.

Har förstås åldrats också. Haklinjen har fått ett försprång som bör döljas fram till dess att resten hinner ikapp.

Julklappshatten från Antikt Gammalt & Nytt har varit på 50-årskalas (eller om det var i P1's Filosofiska Rummet-studio).

 Oerhört tacksam (tänker på det varje dag) för att katten är ... inte still going strong direkt, men han lever, han kräver, är odräglig och dyr i drift.

 Vi dricker smaklöst goda viner under semestern.

 Samma gamla skåpmat till vänskapskrets, och jag tror att ... älska är ett starkt ord, men de är fina. Skitfina.

 

 

 

 Och sommar i Hälsingland är lätt att tycka om ju.

All denna skönhet!

 

So long så länge!

Vill att ni ska veta

Jag fick också vara med i tv. Jag var lite salongsberusad OCH fick champagne på hyfsad sändningstid. Inte illa för en vars jobbuppdrag till viss del innefattar andt-samordning.

Gage fick vi också! 

Tomas (och Obelix i vanlig ordning) blev förstasidestoff eftersom han är nära att vara den perfekta människan. Jag fick nöja mig med att vara fantastisk.

Den här bilden lägger jag upp pga. sängkammarvibben.

 

Min man har blivit känd etc.

Detta har hänt! Min man har förstört mina måndagar genom att vara med i tv-programmet Breaking News. Jag är mer nervös än vad han är. Varje måndag. Ber till Gud att det ska gå bra och håller på. Gud har varit hygglig hittills.

Jag har traditionsenligt hängt med Lars Wallin på Chicgala, eller för att vara uppdaterad, på CHICest Party . "Hängt med" eller blivit fotad med. Endera ...

 

Träffat hon som jag aldrig kramas med. Bättre att jubla!

 Tomas i sitt snyggaste element!

Bröllop mellan min bror Björn och hans Kate Moss-lookalike till fru på klipporna på Marstrand. Kan ni fatta? Och därefter fest på Shanti Shanti. En fräsig restaurang som drivs av min brors svåger.

Jag och min bror. Om ni tror att jag bölade när jag höll tal, tror ni rätt.

 

Och Essan.

Guldknappen med mera.

Det är på Grand vi hör hemma. Jag och Susanne begav oss traditionsenligt ner till Stockholm på Guldknappen-gala. Eftersom ni undrar var jag iklädd en på egen hand omgjord Ida Sjöstedt-klänning vars resultat hade fått upphovsmakerskan att gråta och för kännedom föregicks resultatet av ett tuttdrama på hotellet.  

 Hann inte färga håret innan Guldknappen, men detta nu fixade hår har gjort stor succé på Instagram trots att jag glömde att ta på mig örhängen. Jobbigt. Är mycket nöjd med färgen dock. 

 

Mer Positano

Vi gör vårt bästa för att tröttna på Positano, men lyckas inte. 2017 åker vi dit för sjunde gången eftersom vi inte "blev färdiga" nu heller.

Denna gång hyrde vi bil och fick fina moments, som mötet med denna stora, lilla man. Luigi Tecce! Salve!

 Ett lika roligt, men ett helt annorlunda möte med en vinproducent var detta. "I take too many selfies" förklarade den gästvänlige, Luigi Reale i Gete. Producenten till Borgo Di Gete - det svartaste rödvinet vi nånsin druckt. Bord nr 19 med Gaetano som kypare på Le Tre Sorelle är givet.

Men efter en lunch hos Gateano kan det bli mycket glädje och dyra presentinköp. 

 Gissa vilka som hade sin port mitt i den här snyggtrappan?

 Jo, vi.