Varför en klä-blogg?

Senast jag hade ett jobb som handlade om ting, och nån sorts produktion var 1992. Av den anledningen är det lite skönt att vara konsekvent ytlig när det kommer till bloggen. Utesluter därför större tankar om livet, politik, personliga humörsvängningar m.m. i "Dude Looks Like A Lady", men vi har alla ett förhållningssätt mot kläder/yta och nu ska jag ge min syn på klä:andet.

Det finns de som säger att de önskar att de också vågade klä sig mer efter lust, och jag kan inte annat än att uppmuntra till det, men utfärdar en liten varning. Om du inte följer normen ganska exakt, och då menar jag allt ifrån trender, kläder efter väder (... vänta ... ska bara kräkas lite) utnämner du dig själv till en måltavla för allehanda kommentarer oavsett om du har bett om dem eller inte. Jag får ofta riktigt snälla kommentarer, men det förekommer vassa kommentarer också och då är det naturligtvis bra att vara rustad för dessa.

Självklart finns det dagar då även jag avstår från roliga val eftersom jag kan tänka att jag inte orkar höra omdömen. Att jobba som kommuntant innebär också att vissa vulgära val (gäller exempelvis alltför genomskinliga plagg) måste sållas bort ... hrmpf

 Vad som åker på en vanlig vardag bestäms i mitt fall 07:50. Sällan tidigare och därför är det riktigt jobbigt att sova borta (= begränsad möjlighet att styra klädval efter dagsform). Valet av kläder är med andra ord ogenomtänkt. Att garderoben till 90 % utgörs av second hand berodde under 80 och 90-talet på att begagnat och hemmasytt var det jag hade råd med. År 2000 och framåt blev de stora kedjornas kläder billigare än second handutbudet, men då kom upptäckten att jag har enklare att hitta kläder som passar i second hand-butiker.

 "Vårens viktigaste trender" och "Hett just nu" känns bara fördummande. Vad menar de? Att jag ska tänka: Nu måste jag genast börja använda (varierar förstås) eftersom det snart kommer att finnas i alla H&M/Gina Tricot ... Knäppt! De som utgår från sin egen lust kanske inte tröttnar lika snabbt, vilket i sin tur bidrar till minskad konsumtion. Däremot så hade Coco Chanel rätt i att "mode finns i luften" ... för nånting är det ju som styr trender och eftersom mitt intresse är starkt är jag en sån som många gånger har fått lust till nåt som året därpå har dykt upp i tidningar (man får göra sådana förmätna uttalanden när man har passerat 40 bast).

Så till detta med bloggen. Jag känner en hunger efter konstnärligt uttryck i form av kläder och smycken, men saknar förmåga att skapa på egen hand. Intresset för kläder nästan exploderade under en tid och att blogga skänker en viss mättnad.

Bloggen har också resulterat i en och annan gåva samt inbjudan till event - inte i den omfattning som "de riktiga bloggerskorna", men absolut fina, roliga sådana. Eftersom smyckena från Elie Saab (värde 3500 kr påstår de) är ett troligt resultat av "att blogga", rundar jag av med denna bild från aftonen innan nyårsaftonen ...

Här sitter jag bredvid min syster som till skillnad från mig har öga för inredning, vilket ni kan se från dessa nyårsaftonsbilder: