Klart jag har't, part 44

Lika många klart jag har't:are som Susanne är år, och eftersom hon var med när (... äh! tar det längre ner) så till hennes ära, gul/rostigt.

Fel skärp ... men nu blev det så.

Och den ljuvliga aprikos/rosa ... eh, tunikan är gjord av det tunnaste siden. Lovely - men passar tydligen inte ett Ulla-Marie-liv. Små hål (nej detta är ingen felaktig särskrivning, utan jag menar små hål ... som förvisso är småhål) överallt, så jag passar på att föreviga den och syrénen innan de tu rasar ihop.

Jo, i augusti 2009, dagen efter det årets Guldknappengala släntrade vi (jag och Susanne dårå) omkring som de citykids vi är inne på NK. Där får jag syn på denna:

och jag dog en stund. En Rodebjer ... och detta utspelades ju under den tiden då kaftaner, etniska mönster osv inte fanns lite varstans. Där och då - i augusti 2009 kostade denna Rodebjerslamsa mer än vad jag var redo att betala. Jag och Susanne (jaja, Susanne mest eftersom hon kan sy) försökte klura ut hur den var sydd (ett genialt designhantverk I tell you). Vi till och med tjyvfotade den med Susannes mobil och betedde oss som riktiga designtjyvar á la h&m och Gina Tricot m.fl. Jag har ångrat detta icke-köp sedan dess och fantiserat om just denna slamsa till klänning/tunika/kaftan - och nu! Har hitta'n second hand och den kommer i brevlådan om några dagar.